Hyundai Santa Fe – prisvärd slitvarg (Vinterbiltest 1/5)

Vintern 2010 har varit normal. Minusgrader och snö i hela landet är faktiskt normalt, det är snarare föregående år som varit onormala. Medan vissa fryser och klagar tar många tillfället i akt att packa bilen full med skidor, väskor och passagerare för att ge sig ut och njuta!

En vintersemester ställer dock lite andra krav på bilen än resan till närmsta matvarubutik. Vi kommer i en serie om sex recensioner att kora den bästa bilen för vintersemestern. Biltillverkarna har själva fått välja vilken bil de anser vara bäst för uppdraget – först ut är Hyundai med en ny version av succémodellen Santa Fe.

Målet för vår testresa är den norska skidanläggningen Trysil. Tre snösugna män med varsin snowboard och packning tar plats i bilen utan några som helst problem. Första intrycken är att man har gott om utrymme både fram och bak. Koreanerna har verkligen skärpt till sig och nya Santa Fe tar onekligen ett kliv uppåt i både kvalitet och design. Designen av såväl ut- som insida är snygg, den kommer kanske inte vinna några designpriser men den är ett jättekliv framåt jämfört med förra karossen. Reglagen är lättnavigerade och med relativt god kvalitetskänsla.

Santa Fe är en stor bil, vilket märks inne i stan där den kan kännas lite svullen. Föraren sitter HÖGT och när vi stannar till bredvid en Porsche Cayenne får jag känslan av att titta ner på min grannförare, trots att det enbart skiljer 5mm mellan bilarna. Sikten rakt framåt ger en otroligt bra överblick, men åt sidan skyms det mesta effektivt av ett par fullkomligt gigantiska A-stolpar.

Att kliva in i bilen har två tydliga problem, för det första ramlar det in avsevärda mängder snö som landar mitt på sätet om man inte borstar dörrkanten väldigt noga innan man öppnar dörren, bilen har dessutom begåvats med en parkeringsbroms av fotmodell som fastnar i byxbenet åtminstone varannan gång man ska sätta sig.

En av resenärerna noterar till sin stora förtjusning att stereon har en USB-ingång märkt ”iPod” och gräver genast fram en sladd i förhoppning om att kunna navigera bland låtarna direkt på den stora upplysta mittdisplayen – tyvärr fungerar det inte så bra i verkligheten, eller rättare sagt inte alls (om det inte är så att alla låtar hette något med ”Error”). Lyckligtvis finns fortfarande en AUX-ingång som räddar resan. I övrigt är det bra tryck i stereon som i standardutförande levereras med sex högtalare!

Testbilen har en automatväxlad låda och en nyutvecklad turbodiesel på 197 hk som är en mycket trevlig upplevelse med riktigt bra tryck vid omkörningar. Förbrukningen snittar på 0,8 på vår resa, och det enda negativa jag har att säga om motorn är vid tomgång då hela bilen skakar som en åkgräsklippare, vilket är ett fenomen som upphör så fort man rullar iväg. Tanklocket ville dock inte samarbeta med oss utan fastnade hela tiden i plastsnöret som ska hindra det från att falla till marken.

Halvljuset är riktigt bra, tyvärr märktes ingen större skillnad när vi slog på helljuset. Däcken av friktionstyp imponerar inte på redaktionen, man kan säga att bilen gör ett bra jobb ”trots” detta. Bilen har en så kallad variabel fyrhjulsdrift som automatiskt kopplas på ”vid behov”. Allt för att spara bränsle. Tyvärr händer det här lite för långsamt och när greppet släpper hinner bilen (trots ESP) understyra en bra bit innan bakhjulen kopplas in för att rädda situationen. På blankis med ett tunt lager nysnö hjälper det dock inte ens att låsa fyrhjulsdriften utan det händer vid ett flertal tillfällen att bilen går rakt fram när vi vill att den ska svänga, här hade krävts dubbdäck! Däremot är spårkänsligheten nära nog noll och att klättra i djup snö uppför branta backar är inga som helst problem, Santa Fe tuffar på som en stridsvagn.

På morgonen har yttertemperaturen har krupit ner till -27 C men vår korean startar utan problem med ett knorrande, trots att den fått frysa hela natten utan motorvärmare. Kupén blir varm ganska snabbt men tyvärr tvingas vi välja om vi vill att framrutan eller bakre sidorutorna ska beläggas med is – att ha fläkten igång på båda dessa ytor samtidigt går nämligen inte! Bakrutan har en vindavvisare som gör sitt jobb utmärkt, rutan snöar inte igen nämnvärt på hela resan och sikten bakåt är bra.

Om man vill vara fjäll-cool kanske inte Santa Fe är första valet. Men om man vill vara fjäll-smart är det ett utmärkt val. Vår testbil var förvisso extrautrustad med paketet ”Comfort-5” (dimljus, ACC, yttertemp, farthållare, ställbar ratt, färddator m.m.), vilket gjorde att priset landade på 314 900 kr. Å ena sidan kan tyckas att det är mycket pengar för en Hyundai, å andra sidan är inte Hyundai längre vad det har varit (i positiv bemärkelse)!

Sammanfattningsvis kan sägas att Santa Fe är en bil som är lätt att tycka om, det är en bra bruksbil som fungerar utmärkt för vintersemestern. Vi gillar!

Recension Av

Anders Hansson 16 mar 2010 11:11