Subaru Outback 3.6R - märkligt vrålåk (Vinterbiltest 2/5)

Motormagazin har under vintern 2010 gjort ett omfattande test av "den bästa bilen för vintersemestern". Vintern har förvisso i skrivande stund övergått i härlig vår för de flesta i vårt land, men förtrösta inte - kylan är snart tillbaka! Här är redaktionens utlåtande av Outbacks värstingmodell.

Outback är en väl etablerad modell i crossover-klassen, faktum är att Subaru hade crossovers redan innan uttrycket ens fanns. Subarun har väl avvägda proportioner och ser ”normal” ut på lite avstånd, det är först när man närmar sig bilen som man inser hur stor den är – taket når till bröstet på mig (190cm). Den exteriöra designen är bra, ser lite lagom arg och farlig ut om än lite annorlunda.

Den här gången bär det av mot ett Dalarna i vinterskrud. Tre biltestare får utan problem plats trots oproportionerligt mycket packning. Stolarna i bilen är riktigt sköna och komforten går inte att klaga på. När vi bad återförsäljaren plocka fram vad de ansåg vara deras ultimata vinterbil så tyckte de självsäkert att en boxersexa på 260 hk med breda odubbade däck var det bästa valet, redaktionen var kanske inte lika övertygade om just denna kombination, men faktum är att det fungerar bättre än väntat. Framkomligheten är riktigt, riktigt bra. Även om däcken nog platsat bättre på racingbanan än i djup snö så tuggar sig Outbacken fram utan att klaga när vi verkligen utmanar dess permanenta fyrhjulsdrift. Väghållningen är suverän och bilen beter sig alltid förutsägbart och kontrollerat. Tyvärr lägger sig snön snabbt som ett täcke över bakrutan och om man vill se något bakåt får man använda torkaren med jämna mellanrum. Bilen startar snällt trots kyla och kupén blir snabbt behagligt varm.

Motorn är trevlig överlag men lider starkt av en ”ketchupeffekt” som gör att effekten kommer alldeles för plötsligt när den väl vaknar till liv. Trots att Subaru ger oss ”SI Drive” med tre olika lägen av sportighet (med markanta skillnader) så är det svårt att köra bilen ”normalt”. Lugn och fin körning går hur bra som helst, hårdkörning likaså – det är övergången däremellan som är problemet. Omkörningar och starter med medelsnabb acceleration kommer igång senare än föraren hade hoppats, och när de väl kommer så är det med ett rejält ryck, vilket blir ganska obekvämt i längden.

Förarmiljön ser bra ut vid en första anblick, inredningen är riktigt snygg med exklusivt läder och förtroendeingivande detaljer. Till vår stora glädje noterar vi att det står McIntosh på stereon, redaktionen är väl bekanta med den mycket exklusiva tillverkaren av dyra stereoanläggningar, men tyvärr är ljudet är bara ”bra”, och inte ”helt fantastiskt”, vilket vi väntat oss av det anrika namnet.

Logiken i instrumenteringen är bilens svagaste sida. Föraren har en ologisk uppsättning av alldeles för många knappar och den tryckkänsliga skärmen som styr navigator och ljudanläggning är stört omöjlig att hantera – trots att vi använde manualen! Om Apple har blivit en måttstock för användarvänlighet så får Subaru tyvärr representera raka motsatsen.

Utrustningen är generös och nämnvärt är att Outback som standard utrustats med bl.a xenonlysen, handsfree, regnsensor och förarstol med eljustering. I ”värstingen” 3.6R skickas dessutom även med en (halvtaskig) backkamera, navigator, läderklädsel, nyckelkort och eldriven sollucka i glas. Standardutrustad kostar den hela 424.900 kr, versionen vi provade var fullutrustad och nådde strax över 470.000 kr. Ett högt pris men med mycket inbakat godis.

Sammanfattningsvis är det svårt att få grepp på Subaru Outback - den är både bra och dålig samtidigt, ett märkligt vrålåk helt enkelt.

Reportage Av

Anders Hansson 27 apr 2010 18:24